Safari och guldläge för Vargarna

I helgen åkte vi iväg på en liten tur till safariparken vid Kolmårdensdjurpark. Det är inte bara barnen som tycker det var skoj att se "vilda" djur på nära håll. Utan även mamma pappa och farmor. Vi hade med oss fika korg och vädret var halvbra men det tyckte nog djuren var skönt, vi har nog aldrig sett så många djur framme som då. Vi tog färjan över Säter så det blev en lagom em utflykt.

J har haft lång ledig helg och det har varit härligt. Hemma har vi fått lite gjort med, markarbete och städning och jag har satt ner lite lökar till våren.

Igår kväll var J & A på speedway och såg vargarna ta ett steg närmare guldet. Ikväll blir det spännande, fåse om det räcker ända fram

Lillan har blivit större, nu går hon med sin gåvagn här hemma och är jätte stolt. Emelie har haft simning i helgen och tagit nya sim märken och igår hade hon fotbollsträning, hon är en kämpe!

Nu är hösten här mörka kvällar och kalla dagar brrr... men det är vackert med hösten på någevis.

Kram på er

Höstmarknad

Idag begav vi oss till lite loppis och vidare till färgargården som idag hade sin årliga höstmarknad. Det fanns lite av varje. Till barnens förtjusning fanns det ansiktsmålning och dom förvandlades till en leopard och en fjäril. En mysig marknad precis lagom stor och mycket som jag gillar. Hemkkokt saft, frukt, blommor och lite inredning förstås.

Vantar till Lillan

Mitt liv

Tomhet, ängslig, glad, lycklig. Just nu är mitt liv i en berg och dalbana. Så blandade känslor.
Men jag är så förbannat glad att jag lever och har allt det jag har i mitt liv. Jag lyssnade på Lasse iveckan, vi har nog gjort slut ettag men nu är känslorna tillbaka. Jag älskar hans grönskande deprimerande texter. Varför? Det kan jag inte svara på, bara att han skriver som man känner ibland, fast det bara handlar om korta ögonblick, små korta frekvenser.Mitt liv är inte i närheten av hans. Det känns bara bra att någon annan också kan känna så. Komplicerat låter det men det är jag inte.

Den här veckan har varit så dimmig, våran lilla tjej satt i halsen och vi fick åka ambulans, allt gick bra tillslut, men vad livet kunde ha ändras på några minuter. Dagarna efter det har jag inte varit mej själv. Men idag när jag vaknade kände jag igen mig lite. Nu satsar jag fullt.

Tahand om er! Kram

Älskade barn

Idag på vägen hem från dagis tittade jag på lillstrumpan som sitter bredvid mig, tankarna snurrar omkring att det är sista barnet. Att vi måste ta vara på den här tiden, att vi måste njuta av hennes små händer hennes härliga leende skrattet , de tjocka låren och hennes gosiga lukt när man busar och pussar henne nacken. Så har jag tänkte med alla mina barn, men nu är det sista liksom. Barnen har blivit så stora. Tiden går fort, snart är Tova där, traskar omkring och är en envis liten tös som även hon vet vad hon vill.