Idag på vägen hem från dagis tittade jag på lillstrumpan som sitter bredvid mig, tankarna snurrar omkring att det är sista barnet. Att vi måste ta vara på den här tiden, att vi måste njuta av hennes små händer hennes härliga leende skrattet , de tjocka låren och hennes gosiga lukt när man busar och pussar henne nacken. Så har jag tänkte med alla mina barn, men nu är det sista liksom. Barnen har blivit så stora. Tiden går fort, snart är Tova där, traskar omkring och är en envis liten tös som även hon vet vad hon vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar