9 år fyllde våran stora tjej i söndags, familjen och vänner kom för att fira. Hon har blivit så stor. Jag har letat fram gamla foton och videosnuttar sedan hon var liten och suttit och skrattat. Hon hade en fin födelsedag med tårta och presenter och på em var det tävling på simmet. Stora framsteg, visst är platsen man kommer på viktig tycker hon. Men utveckling och egna mål och värderingar är viktigare än att hamna på bland de bästa på resultattavlan. Jag läser en bra bok om idrott och jag som förälder.
"Barn som lär sig komma tillbaka efter en besvikelse kommer troligtvis även göra det senare i livet när det verkligen är viktigt att göra det"
Vi hade sorg här på Råda i går, våran kanin Pelle är i himlen nu, efter en tid med egenvård hemma så åkte vi till veterinären och fick bekräftat att han var för sjuk för att fortsätta. Så i går blev det begravning på våran lilla djurkyrkogård. Ljuset lyser i flera dagar och Emelie besökte honom i morse, hon sa till mig på morgonen att hon tänkte gå ut och göra sin vanliga runda med mat och vattenbyte, men så kom hon på att han inte finns. Jag berättade att så är det och så kan det vara länge, inte jämt men ibland. För visst kan jag få känslan av att åka till min mamma och hälsa på fast det är 8 år sedan nu i april som hon lämnade oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar